grisar

i början gick det väl ganska bra det där med maten och ätandet och sådant. såg ganska trevligt ut faktiskt.

en dag råkade hon titta på teve och vem dök upp om inte den där läspande engelsmannen upp och han envisades med att påstå - mat smakar godast om du själv gjort den.

där stod hon i full mundering. kanske inte helt hygienisk. kanske inte med full koll. saker och ting flög genom luften. mjöl och mjölk och tomater och kakao och morötter och en massa annat på golv, under spisen, bakom köksfläkten... nu var det verkligen fest.

hon bjöd in sina närmaste vänner.

grisen.

grisus.

grisilonius.

det var inte lätt att städa efteråt. kanske är det därför ingen har haft tid eller ork att blogga? aldrig mer läspande engelsmän. aldrig mer.